K-town Blues
Det är någon form av bananflugsarmé som tagit över min lägenhet sen jag var här sist.
De där små asen kan verkligen leva på ett pyttepyttepyttelitet ingenting och ändå frodas. Jag som tyckte jag var noggrann med att städa innan jag stack, men ack, så fann jag ett bananskal i soptunnan. Nu luktar det mögel också, till råga på allt. Inget vidare avslut på dagen.
Tågresan hit var riktigt konstig också, det var inget som stämde. Tåget rullade in med fel vagnar, som var felaktigt uppmärkta. Folk var helt bestörta och ingen fattade nånting. Speciellt en 60-årig gubbe i en illasittande grön fleece-tröja, jag såg han vända sig om på samtliga axlar typ 70 gånger. Han såg riktigt mossig ut. Tågföraren, med sin myndiga röst, tog tag i situationen och ropade ut rätt vagnsnummer i förhållande till loket. Fast han sa fel.
Tillslut sket jag i allt o satte mig i klass 1 vagnen. Då kommer en sönderstressad tågvärdinna och skriker till alla att de ska sitta kvar där de sitter. "Vi struntar i platsreservationen så länge, vi har så gott om plats!"
Gött.
Tåget börjar rulla, och den sönderstressade tågvärdinnan ber via högtalare om ursäkt för allt stök. Hon tar vid där tågföraren misslyckades och börjar rabbla vagnarnas inbördes korrekta ordning. Efter tre försök lyckas hon säga ordningen rätt, och repeterar för säkerhets skull två extra gånger för både sig själv och passagerarna. 90% av stationsutropen blir också på nåt sätt fel, och när de är på väg att säga Svenljunga istället för Degerfors börjar jag undra om alla som jobbar på SJ dricker en kopp knark före avfärd.
Det kan jag dock stå ut med, så länge jag alltid reser som Class A goods.
De där små asen kan verkligen leva på ett pyttepyttepyttelitet ingenting och ändå frodas. Jag som tyckte jag var noggrann med att städa innan jag stack, men ack, så fann jag ett bananskal i soptunnan. Nu luktar det mögel också, till råga på allt. Inget vidare avslut på dagen.
Tågresan hit var riktigt konstig också, det var inget som stämde. Tåget rullade in med fel vagnar, som var felaktigt uppmärkta. Folk var helt bestörta och ingen fattade nånting. Speciellt en 60-årig gubbe i en illasittande grön fleece-tröja, jag såg han vända sig om på samtliga axlar typ 70 gånger. Han såg riktigt mossig ut. Tågföraren, med sin myndiga röst, tog tag i situationen och ropade ut rätt vagnsnummer i förhållande till loket. Fast han sa fel.
Tillslut sket jag i allt o satte mig i klass 1 vagnen. Då kommer en sönderstressad tågvärdinna och skriker till alla att de ska sitta kvar där de sitter. "Vi struntar i platsreservationen så länge, vi har så gott om plats!"
Gött.
Tåget börjar rulla, och den sönderstressade tågvärdinnan ber via högtalare om ursäkt för allt stök. Hon tar vid där tågföraren misslyckades och börjar rabbla vagnarnas inbördes korrekta ordning. Efter tre försök lyckas hon säga ordningen rätt, och repeterar för säkerhets skull två extra gånger för både sig själv och passagerarna. 90% av stationsutropen blir också på nåt sätt fel, och när de är på väg att säga Svenljunga istället för Degerfors börjar jag undra om alla som jobbar på SJ dricker en kopp knark före avfärd.
Det kan jag dock stå ut med, så länge jag alltid reser som Class A goods.
Kommentarer
Trackback
