Infernalisk Måndag
Det var så varmt, det kändes som att solen stod och slog på mig.
Av någon outgrundlig anledning fick jag inte dela ut post på de gator jag alltid delat ut på. Nej, jag skulle krånglas iväg till Astrakangatans besynnerliga trapphus. Lätt det värsta jag gjort, posten-mässigt. Ner en trappa, upp fyra. Höger, vänster, upp, ner. Jag grät en skvätt för den arma själ som går där som ordinarie brevbärare. Man kom liksom ingen vart och det kändes som en parodi utav Groundhogday. När jag äntligen började bli klar, torr som fnöske efter den 40-åriga vandringen i Hässelby, insåg jag att det var sjukt mycket kvar. Jag visste knappt vad jag höll på med, värmen gjorde mig helt dement. Lokalerna som den skotska nattklubben huserat i natten till lördag skrattade mig rakt i ansiktet; "Så du trodde din vätskebalans skulle bli återställd tills på tisdag?" Segt.
Michael Jacksons bortgång är ju förresten bra jävla hypad. Karln var slut för 10 år sen. Det är nästan så jag blir äcklad av folk som stått och gråtit över hans död,. Skaffa lite perspektiv över vad som händer i resten av världen istället för att sörja en excentrisk och avdankad pop-ikon. Jag läste i tidningen att hans far Joe Jackson uppmanade till fackeltåg och allmäna folksamlingar världen över, dagen då Jacko's begravning äger rum. Jag skrattade. Hur kan han som far till sin döde son, ta sig själv på så löjligt stort allvar? Var han ändå inte den största anledningen till det sorgliga skick MJ bitvis drog på sig? Att han postulerar en världsdag för att sörja MJ är med andra ord fullständigt patetisk, både gällande hans avsaknad av insikt och hans pretto-image.
Dagens bitterhet äro tömd!
Av någon outgrundlig anledning fick jag inte dela ut post på de gator jag alltid delat ut på. Nej, jag skulle krånglas iväg till Astrakangatans besynnerliga trapphus. Lätt det värsta jag gjort, posten-mässigt. Ner en trappa, upp fyra. Höger, vänster, upp, ner. Jag grät en skvätt för den arma själ som går där som ordinarie brevbärare. Man kom liksom ingen vart och det kändes som en parodi utav Groundhogday. När jag äntligen började bli klar, torr som fnöske efter den 40-åriga vandringen i Hässelby, insåg jag att det var sjukt mycket kvar. Jag visste knappt vad jag höll på med, värmen gjorde mig helt dement. Lokalerna som den skotska nattklubben huserat i natten till lördag skrattade mig rakt i ansiktet; "Så du trodde din vätskebalans skulle bli återställd tills på tisdag?" Segt.
Michael Jacksons bortgång är ju förresten bra jävla hypad. Karln var slut för 10 år sen. Det är nästan så jag blir äcklad av folk som stått och gråtit över hans död,. Skaffa lite perspektiv över vad som händer i resten av världen istället för att sörja en excentrisk och avdankad pop-ikon. Jag läste i tidningen att hans far Joe Jackson uppmanade till fackeltåg och allmäna folksamlingar världen över, dagen då Jacko's begravning äger rum. Jag skrattade. Hur kan han som far till sin döde son, ta sig själv på så löjligt stort allvar? Var han ändå inte den största anledningen till det sorgliga skick MJ bitvis drog på sig? Att han postulerar en världsdag för att sörja MJ är med andra ord fullständigt patetisk, både gällande hans avsaknad av insikt och hans pretto-image.
Dagens bitterhet äro tömd!
Kommentarer
Trackback
