Køttdeig

Rhode kan gå och skjuta sig själv i huvet. Han kan ju knappast göra ett SÄMRE jobb efteråt. Ja, matematik-rant följer...

I mitt sinne lyfter jag upp honom och skakar om han så att snoret flyger ur näsan på han. Skriv bättre matteböcker!, är mitt rop, och han svarar; Förlåt, min bäste herre. Förlåt!
    Men nej, inte ens Rhodes förlåt kan stilla det svarta hat jag hyser. Han förtjänar ett värre öde. Något som har att göra med tidigt 90-tals mode, alla säsonger av "Våra värsta år" och oberättigad nakenhet. Tidernas tre mest psykiskt knäckande ämnen.   Men annars går det bra, jag har ju min fysiska hälsa i behåll.
    Twilight är äntligen överstökad också. Så äpplen STUDSAR 1 meter på marmorgolv, och vampyrer har kristall-hud? Vet inte om det räcker för att knäcka passé-känslan. Det enda positiva i den frågan är att filmen är, precis som jag trott, sjukt emo. Den var inte dålig, bara väldigt medioker. I vilket fall är jag inte bitter, och det ska jag bevisa nu när jag säger att jag faktiskt respekterar folk som tyckte den var bra ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0