Herr Widell

Jag trodde fan inte det var sant när väckarklockan ringde i morse. Vevaxeln på baksidan av klockan slet tag i täcket och piskade upp mig i ett stående framstupa sidoläge.

Nej det gjorde den inte, och sängen förvandlades inte till ett badkar heller. Jag bara skojade med mig själv. Äger ingen sån klassisk väckarklocka, men det hade varit coolt.
   Istället låg jag kvar ett tag, kastade lite förbannelser och ville helst förvandlas till ett av kvalstrena i min säng. Döm av min förvåning när jag upptäckte att jag inte alls var så trött som jag borde ha varit! Istället var jag på strålande humör, utan att veta varför. Tänk om det vore så här fantastiskt varje gång man återuppstod från de döda. Och det skulle bara bli bättre...
   På hemvägen tvättade vi bilen i en biltvätt! Aldrig förr har någon blivit så glad över så lite. Jag förvandlades till ett småbarn direkt. Det var precis som att åka Kärlekstunneln på Gröna Lund, fast med tak och mer fokus på renlighet. Utopi. I två minuter var alla problem som bortblåsta och lyckan log mot mig.

Och jag log tillbaks. Så pass att jag var tvungen att spotta ut snusen. Måste sluta snusa...