Sammy står i verkstaden.
Han ser så där sammanbiten ut som bara Sammy kan.
Frågar man vad han håller på med muttrar han något surt sorts mantra för sig själv."FAN, det GÅR ju'nte!" utbrister han sporadiskt.
Han bygger på Hus 21's nya klocka som ska hänga på entré-väggen. Måtten stämmer inte. Det måste fräsas på nytt, helst av någon kunnig. Klockan ska vara färdig nu på fredag, då ska det presenteras så där brilljant som bara IoD-ingenjörer kan. OH, Powerpoint, laserpekare och en bibel till alla som kommer. IoD-programmets Jabba da Hut ska dessutom sitta i massorna, med ett granskande öga, och agera diktator.
Sammy råkar plötsligt tappa en bit gjuten, genomskinlig plastdetalj i golvet så ena hörnet går sönder. Jag gräver ner ansiktet i händerna och lider med honom, jag orkar inte titta. Ljudlöst böjer han sig ned mot det skadade fragmentet, som att det vore självaste Moses i vassen. Det känns som att jag just bevittnat en alkoholiserad pappa spela bort livsbesparingarna på V75. Total ångest. "Det går att limma" viskar han tyst. I ett svagt ögonblick fick jag för mig att skrika "GAFFA!", men jag höll tillbaks. INTE rätt tillfälle.
Med dagens facit i Sammys hand slår jag honom följe till microvågsugnarna för att se på när han värmer en förpackning pannbiffar. Klockan är mycket, 21:30. Jag drar av några tricks på skejten och njuter av lugnet. Det blir inte mycket mer gjort den här dagen, det inser både han och jag. Fail will be fail.
Frågar man vad han håller på med muttrar han något surt sorts mantra för sig själv."FAN, det GÅR ju'nte!" utbrister han sporadiskt.
Han bygger på Hus 21's nya klocka som ska hänga på entré-väggen. Måtten stämmer inte. Det måste fräsas på nytt, helst av någon kunnig. Klockan ska vara färdig nu på fredag, då ska det presenteras så där brilljant som bara IoD-ingenjörer kan. OH, Powerpoint, laserpekare och en bibel till alla som kommer. IoD-programmets Jabba da Hut ska dessutom sitta i massorna, med ett granskande öga, och agera diktator.
Sammy råkar plötsligt tappa en bit gjuten, genomskinlig plastdetalj i golvet så ena hörnet går sönder. Jag gräver ner ansiktet i händerna och lider med honom, jag orkar inte titta. Ljudlöst böjer han sig ned mot det skadade fragmentet, som att det vore självaste Moses i vassen. Det känns som att jag just bevittnat en alkoholiserad pappa spela bort livsbesparingarna på V75. Total ångest. "Det går att limma" viskar han tyst. I ett svagt ögonblick fick jag för mig att skrika "GAFFA!", men jag höll tillbaks. INTE rätt tillfälle.
Med dagens facit i Sammys hand slår jag honom följe till microvågsugnarna för att se på när han värmer en förpackning pannbiffar. Klockan är mycket, 21:30. Jag drar av några tricks på skejten och njuter av lugnet. Det blir inte mycket mer gjort den här dagen, det inser både han och jag. Fail will be fail.
Kommentarer
Trackback
