Herr Widell

Internet. Jag var där när det hände, 1995.

I paketet med 28.8kbps modemet och alla sladdar fanns även ett VHS-kasett. Det var en instruktionsvideo för hur man surfade på internet med hjälp av Internet Explorer 2.0. En man runt 30, i pluffsig vit skjorta och ljusblå jeans, satt på en ergonomisk stol och pratade. Det var tråkigt att titta på. Vem fan vill se en film i VHS-kvalitet där någon sitter och surfar? I början av filmen var han noga med att poängtera att han hellre gick ut på stan en kväll än att sitta hemma och surfa på internet. Det här väckte en rad frågor. Vem var t ex han att sitta i rutan och rapa upp när han ville göra saker och inte på internet? Vem bryr sig? Det var väl för fan JAG som skulle sitta med det? Var det fult att sitta vid internet, eller ansågs man som socialt inkompatibel om man var användare? Hoppades han på att snygga tjejer skulle sitta o titta på inspelningen, och att de kanske skulle tappa intresset för honom och hans sandréfärgade hår om det framkom att han surfade för mycket? Internet var tydligen "inget tidsfördriv i sig."

Det här var början på ett fantastiskt tidsfördriv.

Där fanns Quake 1 i multiplayer och Aftonbladets chatt som man trollade till fördärvet. Man fick uppdatera den själv med en knapp, "uppdatera chatt." Där fanns ICQ och lågupplösta filmklipp på skateboardtricks. Ibland såg man knappt vad som hände. Egentligen kanske det bara var nån slags geléklump som rörde sig över en bänk, till ljudet av någon som käkade kex i bakgrunden. Det får jag aldrig veta. Det fanns även en hemsida som varje vecka lade upp en ny mp3-fil till allas glädje. Normalt tog det cirka 10 minuter att ladda ner 3mb gris i säck. En gång var det 5mb svårsmält Squarepusher, då kände jag mig lurad. Jag lyssnar inte ens på Squarepusher i dagsläget.

Det var även början på ett jävla liv om telefonräkningar. Det gick till den grad att min far symboliskt började gömma telefonsladden i förrådet, men det bet inte på mig eftersom jag levde efter mottot "frihet utan ansvar." I can find!

Vi hade många bråk, jag och min far. Han vann alltid. När jag i 9:an bestämde mig för att flytta hem till min mor minns jag att jag gav honom 620 kr som plåster på såren. Det var allt jag hade i plånboken. Han fick lite mynt också. Jag vill inte jobba imorgon. Idag. Bice.