Klåpare Deluxe

Jag och Erik satt på Foodquartern i Vällingby tidigare idag och tryckte i oss onyttig middag.

Jag köpte kina-buffé och blev återigen förälskad i deras friterade kyckling. Jag fyllde halva tallriken med denna fantastiska bit mat och kände att så här bra kommer jag aldrig mer ha det i mitt liv, det här är toppen. Sen fyller man 30, 40, 50 och efter det får man bara mixad bulle i kaffe med två sockerbitar som föda.

Jag tog en till tallrik friterad kyckling och vid det här laget hade även Erik börjat intressera sig över hur gott det egentligen kunde vara. Jag gav honom en bit som han långsamt och sensuellt bet av på mitten och la den andra delen på sin tallrik.

"Det här smakar ju bara fett, det blir som värsta hinnan i munnen" säger Erik. Och så hans röstläge...  som om ingenting i världen längre spelade någon roll. Han lät bara tom. Jag tittade tyst ner på hans del av tallriken, där den ouppätna kycklingen låg kvar.

Då ser jag.

Det är inte kyckling. Det är räkor. Friterade räkor. En friterad klump fett med odefinerad smak. Förlåt mig, du som stod och köpte grillad inlagd sjötunga på Ica S:t Eriksplan 23 juni 2011. Du är mycket mindre smaklös än vad jag är.

[Head] = input[var_WoodenHat]

Besvikelsen som uppstår när man återupptäcker annandag midsommar.

"Möt min skapare" säger Richard och vinkar in mig i köket. Där står Björn, Richards far, och bara ler. En trevlig karl må jag säga, som låter ett 30-tal förvuxna barn leka på hans strandtomt på midsommar. Fiol kunde han också, och stod mer än gärna vid midsommarstången och spelade.

Lunchen, som förvandlades till middag, var också trevlig men kanske lite stressig eftersom det fanns typ 7 bongotrummor som folk turades om att banka på. Däribland jag, som körde stenhårt på det välkända dance-hall temat.

Det enda som saknades under kvällen var frukttyngder till bordsdukarna och ett redigt knivslagsmål. Annars, tömmen öpp.

"Vad är det där för något?"

En kille, runt 25-årsåldern, står framför charkdisken och pekar på något mörk-grönbrunt med tvivelaktig textur.

Gubben bakom disken svarar att det är grillad inlagd sjötunga. "Jag tar den" säger killen. Han har på sig urtvättade mjukisbyxor, Adidasjacka och en sunkig ryggsäck. "Han har alltså helt seriöst köpt fyra hekto fuktig torv på intuition?" tänkte jag tyst för mig själv.

Han pekar vidare och toppar den grillade inlagda sjötungan med en portion räkor och skagenröra. Världens konstigaste lunch eller bara äckelkåt på seafood?

Varför är kungen så dålig?

Jag har hunnit samla mig lite sen presskonferensen som hölls tidigare i veckan.

Det gör ont i mig. Låt vuxna karln gå på strippklubb för fan, vem bryr sig? Jag bryr mig definitivt inte. Det är väl klart att han måste sträcka på benen? Fatta att sitta runt i det där slottet, år ut år in, och känna hur man långsamt förvandlas till en dement trägubbe. Vem som helst skulle ju balla ur efter ett tag.

"Min eh kära drottning, eh Karl Philip, har i ämbetet av mig själv, Kung Karl eh, rulltårta, och ska gifta sig med eh, Daniel Westling av Victoria, eh..."

Nej, det är inte passande att en kung glider runt på strippklubbar. Men hur passande är Karl Gustaf som kung? Kan vi inte bara se det i relation till hur passande han är som kung? Han har förmodligen fått de bästa typer av utbildningar som finns att få, både för en kung och en medelsvensson, och ändå är han totalt värdelös som offentlig person. Han kan inte hålla tal för fem öre, något som man ändå förväntar sig av någon som suttit kung i  40-50 år. Det känns så osannolikt att han lyckats hålla den här jämna lågvattenmärkningen, men det är ett faktum.

Jag tycker det är stort av Kungen att ha tagit på sig ansvaret som just Sveriges konung. Jag har ingen aning om hur processen såg ut men givetvis, såklart, är det genbetingat då inte vem som helst kan bli kung. Låt oss smälla upp portarna till Rasbiologiska Institutet när vi ändå håller på.

Skämt och sido (eller?), låt oss förbise allt konstigt som skrivits om kungen på sistone. Här har vi alltså en kille som föddes precis som alla andra, med navelsträng, moderkaka och hela baletten. Det är bara han som kan bli kung, och han väljer att bli det trots sina brister. Hur kan då någon, någonsin, ha rätt att klaga på Karl Gustaf när man utgått från en urvalsgrupp på en person? Det är lika korkat som att sminka upp en rutten räv på O2-arenan och sen bli arg för att den inte beter sig som Madonna. Det finns liksom inga förväntningar när byggstenarna är av fel virke.

"Låt oss vända blad."

Det är synd om honom, är det ingen som ser det? Jag menar inte bara nu när det stormar i kissglaset, det har alltid varit synd om honom. Tänk om han inte blivit kung, inget blått blod, vad hade hänt då? Vad hade han jobbat med? Potential som asfaltsläggare, kanske? På sin höjd? Och den här presskonferensen då. Karln är ju helt bortriddlad och lyckas gång på gång ställa galet ofördelaktiga motfrågor.

Det har pratats mycket om de här bilderna, som TV4 bland andra rapporterat om, att det skulle finnas komprometterande bilder i något sammanhang som Markovic hävdar?

– Vem är Markovic?

Markovic, den kriminelle.

– Jo, jo, då vet jag."

 

VA?! Han känner inte till Markovic, däremot Markovic, den kriminelle?

Karl, ta min hand. Om du vill gå ner från tronen kan vi göra det tillsammans. Det kanske skulle kännas bättre. No hard feelin's, G-star. Vi glömmer bara allt. Om du vill prata så finns jag här, jag lyssnar. Jag kan trösta dig. Vi är alla människor som gör misstag, och ibland måste man inse sina egna begränsningar.

Det är okej.


RSS 2.0