Herr Widell

Jag och Erik satt på Foodquartern i Vällingby tidigare idag och tryckte i oss onyttig middag.

Jag köpte kina-buffé och blev återigen förälskad i deras friterade kyckling. Jag fyllde halva tallriken med denna fantastiska bit mat och kände att så här bra kommer jag aldrig mer ha det i mitt liv, det här är toppen. Sen fyller man 30, 40, 50 och efter det får man bara mixad bulle i kaffe med två sockerbitar som föda.

Jag tog en till tallrik friterad kyckling och vid det här laget hade även Erik börjat intressera sig över hur gott det egentligen kunde vara. Jag gav honom en bit som han långsamt och sensuellt bet av på mitten och la den andra delen på sin tallrik.

"Det här smakar ju bara fett, det blir som värsta hinnan i munnen" säger Erik. Och så hans röstläge...  som om ingenting i världen längre spelade någon roll. Han lät bara tom. Jag tittade tyst ner på hans del av tallriken, där den ouppätna kycklingen låg kvar.

Då ser jag.

Det är inte kyckling. Det är räkor. Friterade räkor. En friterad klump fett med odefinerad smak. Förlåt mig, du som stod och köpte grillad inlagd sjötunga på Ica S:t Eriksplan 23 juni 2011. Du är mycket mindre smaklös än vad jag är.