The vindicator
Produktionsklorna har åter igen slagit till, en ny låt är på g.
Jag har sovit som en gammal kuk sen i torsdags, jag känner mig liksom stressad i sömnen. Det enda jag drömmer om är sequencers och att ratta EQ reglage. Jag vaknar varannan timme i hopp om att klockan åtminstone är över 7 så jag kan gå upp med gott samvete. Är detta verkligen normalt?
Det värsta är att jag (man) är så galet subjektiv som producent. Varje ny produktion är givetvis det bästa musikvärlden någonsin skådat. En månad senare sitter man och piskar upp sig själv i brygga över hur dålig slutprodukten egentligen blivit, och hur man misslyckats med att inte ha insett detta från början.
Och så börjar det om från början.
Det är som ett moment 22. In i kaklet, in i kaklet, in i kaklet. Det känns som om jag stångar mig blodig bara för att få själsro, men det måste ut... annars blir jag lika rastlös som en tjackpundare.
Och nu sitter jag här, halvfull och hemkommen från valborgsfirandet, och hackar på samma slinga om och om igen. Det är melankoliskt, det är trance, det är samma jävla dynga varje jävla gång, och det måste ut.
Ge mig lite sömn bara, snälla... 6 timmar i rad är allt jag begär.
Jag har sovit som en gammal kuk sen i torsdags, jag känner mig liksom stressad i sömnen. Det enda jag drömmer om är sequencers och att ratta EQ reglage. Jag vaknar varannan timme i hopp om att klockan åtminstone är över 7 så jag kan gå upp med gott samvete. Är detta verkligen normalt?
Det värsta är att jag (man) är så galet subjektiv som producent. Varje ny produktion är givetvis det bästa musikvärlden någonsin skådat. En månad senare sitter man och piskar upp sig själv i brygga över hur dålig slutprodukten egentligen blivit, och hur man misslyckats med att inte ha insett detta från början.
Och så börjar det om från början.
Det är som ett moment 22. In i kaklet, in i kaklet, in i kaklet. Det känns som om jag stångar mig blodig bara för att få själsro, men det måste ut... annars blir jag lika rastlös som en tjackpundare.
Och nu sitter jag här, halvfull och hemkommen från valborgsfirandet, och hackar på samma slinga om och om igen. Det är melankoliskt, det är trance, det är samma jävla dynga varje jävla gång, och det måste ut.
Ge mig lite sömn bara, snälla... 6 timmar i rad är allt jag begär.
Kommentarer
Trackback
